28 februari 2018 berättade Lisbet och Ingegerd på bästa Skellefte- och Norsjö-mål om hur vi var klädda förr i tiden.

Efter kriget var det ont om pengar så klänningarna kunde sys om flera gånger för att utnyttjas och passa för flera ändamål. En herrkostym kunde sprättas upp och sys om till finbyxor åt pojken eller kappa till dottern.

Damkorsetten provades in ordentligt och drogs ihop med remmar på ryggsidan så att kurvorna syntes (och kändes). Barnen hade livstycke och fäste strumporna med strumpeband. Männen hade också en sorts strumpeband som höll de halvlånga strumporna på plats när man inte hade långkalsonger. Hilkan och förklädet var viktiga för husmor och piga både i kök och ladugård.

När kvinnorna klädde upp sig var det hatt som gällde. Karlarna hade hatt både till vardag och fest men var det kallt plockades krimmermössan fram. Under vintern hade männen vadmalsbyxor på jobbet. De var varma men tunga och besvärliga när de blev våta. Då var det skönt att ta på sig blåbyxor med hängslen och bussaron i samma bomullstyg.

Och så var det skorna: kängskor, bondeförbundare, pjäxor och luddor vintertid och på sommaren var det sandaler som gällde och barnen älskade sina smärtingskor. De fanns i vitt och mörkblått, kostade inte många kronor men hade inte heller så lång livslängd.

Slit och släng var annars inte uppfunnet på den tiden.