“Nö ha organisten kommä sä nö konna vä böri” sa predikanten.

Den organist han talar om är fjortonåriga Elstry Vikman som noterade detta i en av sina dagböcker från 1933 till 1938. Elstrys son Kjell Nilsson berättade hur de hittat texterna i en kasse som funnits i det gamla köksskåpet där hemma. Förvåningen och förtjusningen blev stor när de äntligen bestämde sig för att kolla kassen och hittade dagboksanteckningarna.

På den tiden var de religiösa mötena flitigt återkommande och man träffades regelbundet i “gammelskolan”. I Kågeträsk fanns det många duktiga orgelspelare men Elstry blev den som fortsatte att spela hela livet. Hon spelade också i kyrkorna. Sonen Kjell och barnbarnet Lars fortsätter i samma bana.

Predikanterna satte sin prägel på mötena och det framgår tydligt i Elstrys texter. En av dem använde, till åhörarnas förtjusning, bondskan i sina tal och han lär ha lockat fram många hjärtliga skratt. Elstry berättar ivrigt och levande om möten av olika slag, om värmen i lokalen och människor hon mött. Men hon berättar också om hur mycket kollekter och auktioner inbringat , vad saker kostar och t.ex att Abel köpt en ny radio. I den sista dagboken berättar hon om hur en brevafton slutade mindre lyckat för Birger som vid den tiden var Elstrys fästman. Någon hade under natten saboterat hans cykel och det innebar stora bekymmer för honom som skulle cykla hem till Västbäck. ( Dessa ungdomar !!! )

Ett fyrtiotal personer från Kågeträsk och grannbyarna fick en trevlig stund med musik, sång och många skratt tillsammans med Kjell. Vi var helt fascinerade av hur Elstry kunde komma ihåg allt och skriva ner det i efterhand. Texten är skriven med blyertspenna i skrivböcker och på lösa blad. Skivstilen är helt underbar och här och där finns tecknade bilder och urklipp som kompletterar den skrivna berättelsen. Vi tackade Kjell och avslutade kvällen med gott fika (Tack Kerstin och Elsa) och en mysig pratstund.

Lisbet

Elstry Nilsson